ingen fattar hur det känns, jag har sagt till pappa flera gånger att den han är tillsammans med är elak mot mig men han litar inte på mig, han ser bara de positiva sakerna i henne. 
idag var det droppen, sa till henne vad jag tyckte om henne, det slutade med att hon sprang gråtandes till pappa & sa "jennie slog mig". självklart är det jag som är problemet! sen säger hon till mig att jag borde läggas in på psyket..

sen ligger jag där i min säng o hör hur hon säger till pappa "ni kan inte leva såhär, blablabla".

hur fan känns det? varför är det så enkelt att skylla alla problem på mig?

& nu pratar min pappa till mig som om jag vore en psykopat, fyfan.

det som gör mest ont är att pappa inte tror mig, han tror inte på vad jag säger..

jag som trodde allt hade förändrats, men det visade sig vara någon slags fantasi i mitt huvud.

det gör verkligen ont på riktigt, i hjärtat att min pappa inte vill att jag ska bo här.

men det är inte bara detta det är tusen andra saker, men just nu känns det som om det vore enklare om jag bara försvann, jag vet iallafall en person som skulle bli nöjd..