Skrivet 2010-10-11 Klockan 18:52:00

nu är det så att jag har en vän som heter johanna, hon va helt normal tills den dagen hon blev handikappad.
hon va ute på upptäcksfärd med sin moppekörande tjejkompis, moppen blev trött & la sig ner.
förmodligen va det nog för att johannas mage var full av godis så att moppen inte pallade trycket eller för att tessans hår vägde för mycket.
iallafall så la sig moppen ner & sov, då gick det tyvärr illa för johannas fot, hon stukade den.
hon hoppar på kryckor som en gammal kärring, jag tycker att hon borde ha en permobil istället så att jag kan ta snålskjuts med henne till skolan, men nej hon älskar sina kryckor, hon grät nästan häromdagen när jag tog dom ifrån henne.
blir hon arg på mig så kan hon ju faktiskt slå till mig med dom, jag är ganska rädd för henne, ser henne som ett stort hot just nu när hon är handikappad!
jag kan ju också tillägga att jag kommer kunna skriva i mitt cv i framtiden att jag är utbildad butler, för det är just vad jag & min kompanjon anton är, butlers.
johanna utnyttjade situationen ganska bra första dagarna, men nu är hon inte lika slö längre :D
tycker faktiskt synd om henne & jag skriver den här texten till henne för jag vill att hon ska veta att jag älskar henne även fast hon är handikappad!

♥