Skrivet 2010-05-25 Klockan 00:02:40

när jag är ensam tänker jag för djupt,
då kommer allt gammalt upp.
allt det som är bakgrunden till mitt mående & kände att jag nu faktiskt var tvungen att skriva av mig.
jag älskade dig när jag var liten, du va verkligen som en morfar för mig & jag kände verkligen att du tyckte om mig.
men efter allt som hänt har du förändrats, du är inte den morfar som jag hade när jag var liten,
du har blivit så annorlunda, vet inte vem du är längre, känner inte igen dig.
du ringer inte ens & säger grattis när jag fyller år längre, du gjorde det förra året men i år satt jag o väntade i hopp om att du skulle ringa.
jag vill ha tillbaka min gamla morfar, han som alltid brydde sig ..
visst det känns skumt att skriva om sin morfar men det är såhär jag känner just nu.